ViPerssons

 

Om ni inte gjort det tidigare så måste ni läsa Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst.


That´s some real good shit;)

att det skulle vara så här tufft att vara en jobbande mamma:/
Jag är helt slutkörd och mina ögon värker konstant hela tiden, huvudvärk har jag och igår fick jag gå hem för jag mådde dåligt som f*n. Jag mår inte mycket super duper bättre idag så det blev en hemmadag till för att bli helt kry och sen har jag en ledig helg...hallelulja säger jag.
När man börjar jobba skulle man få en varningslapp om bieffekter såsom att du är en vandrande zoombie, tröttheten gör dig till mommy from hell med ett humör som inte är det bästa, att du inte behöver bekymmra dig om vilket tvprogram du ska se på kvällen för börjar det efter klockan 20 så sover du redan som ett barn, att vikten inte alls går neråt tack vare att du nu har rutiner utan tvärtom går i raketfart uppåt eftersom du småäter allt hela tiden för att inte hamna i koma...behöver jag fortsätta??
Så nu är jag inte bara en lite småkraftig mamma utan på dessa 2 veckor har kroppen svullnat upp och magen ser ut som om där ligger ett litet syskon i....help me!!!! Ge mig styrka!! Hur kan vikten vara sååå seg neråt men upp då jäklar går det undan!!
Koffeintabletter har provats och av dom mådde jag bara superilla, Shi san (eller vad det nu heter) har provats och inte heller det hjälpte, kaffe försöker jag lära mig att dricka men urk pi och ihhh vad illa det smakar. Så som ni ser så har det varit onyttigheter jag har tagit till för att bara få en snabb uppåtkick och känna att jag orkar.

Sen all ångest gör ju inte det bättre. Just nu är jag inte den bästa mamman även om jag försöker, att vara en bra fru verkar inte ens finnas i tankarna nu och det skrämmer mig för tänk om mannen min tröttnar och hittar någon som inte är en surkärring med alldeles för mycket kropp att älska...ja någon som faktiskt orkar vara lite glammig och orkar bry sig.

Kommer det alltid att vara så här eller är det något som man kommer ur? Hur gör alla andra?? Ni som hinner gå till frissan och ha en snygg frisyr, hinner göra era naglar, sminka er och shoppa en massa?? Snälla ni, lär mig för jag vill också vara en glamourös mamma som ser fräsch ut och hinner vara supemamman, superfrugan och hinna med allt där hemma. Kan man klona sig?

Alla råd tas emot med enorm tacksamhet!

Idag är jag inte mammaledig längre utan idag är min första lediga jobbedag på 3 år:)
Snacka om skönt att börja veckan med att vara ledig hihi, men det betyder ju också att jag jobbar i helgen.
Liite nervigt att veta att imorgon är det den stora dagen som jag fasat för. Fast nu känns det inte riktigt så farligt längre, träffade min nya chef förra veckan och han var supertrevlig så det underlättar, sen hämtade jag ut nya kläder och fixade nytt kort mm. Så med andra ord, jag har gjort allt jag kan för att vara redo för att börja jobba.

Men nog om det och nu till något lite roligare. Ikväll börjar jag min fotokurs:) Fick ju det i mors dag present och nu är det som sagt dax. Detta har jag längtat massor efter och förväntningarna är stora. Batterier är på laddning, stativet är packat och minneskortet tömt....här ska fotas:)

Så nu är barnen nästan färdiginskolade och första dagen på jobbet närmar sig med stormsteg. Dahh säger jag bara:(
Har haft det jättetufft och jag har mått skit och gråtit massor så därför har jag helt enkelt inte orkar blogga.
Skrev ju i förra inlägget att det kändes som om jag förlorade dom och den känslan var ju bara förnamnet när det väl var dax för inskolningen. I fredags när dom skulle testa vara där själv så åkte jag hem, tog Tyras och Tileas kuddar och la mig i sängen och bara storbölade, hjärtat kändes som ett stort svart hål och jag tänkte att jag kommer verkligen inte klara att vara utan dom så många timmar varje dag. Detta låter kanske jättelöjligt för er som läser och det är svårt att förklara.
Men jag försöker.

När jag fick Tyra så fick jag förlossningsdepression men det tog lång tid innan det upptäcktes. Själv trodde jag att man skulle må sådär när man blev mamma och trodde bara att jag var kycklingmamma. Dagligen tänkte jag tanken att jag inte var tillräckligt bra mamma till Tyra och att hon förtjänade bättre och att det var bättre om jag dog. Daniel fick höra den där meningen hur ofta som helst (stackaren). Jag trodde hela tiden att hon skulle dö i plötslig spädbarnsdöd och hade andningslarm och gick och kollade och petade på henne typ hela tiden. Kunde testa andningslarmet 3 gånger på en natt för att verkligen försäkra mig om att det fungerade så att jag vågade somna och veta att det tjöt om något hände. Jag sov bara på ett håll i sängen så att jag kunde se lampan på andningslarmet blinka tills jag väl somnade. Jag kunde listan över saker som rekomenderades för att minska risken för psbd och blev nästan manisk. Gick och gav Tyra nappen hela tiden när hon sov och ingen som rökte fick peta på henne utan att tvätta händer, sova på magen kunde Tyra bara drömma om. Så mitt riktiga riktiga helvete började när Tyra började rulla över på mage när hon sov. Då vakade jag över henne på nätterna och när hon snurrade runt så vände jag tillbaka henne på rygg och då vaknade hon och grät och väckte Daniel. Sådär höll det på och Daniel bad mig till sist att söka hjälp. Jag pratade med min bvc-sköterska och fick remiss till psykolog.
Dock var det världens sämsta psykolog som bara hade inställningen om att "ja men Sofie du vet ju att det du känner inte är verkligt, inget har ju hänt Tyra" dahh, hon fattade verkligen inte alls vad jag gick igenom så jag slutade gå. Allt detta har varit jättejobbigt för mig och det är nog inte många runt omkring som förstått hur det egentligen stod till utan släkt och vänner har nog mer satt mig i ett fack att jag är ganska så konstig.
Men jag har fått världens stöd och förståelse av min man och min mamma och har faktiskt klarat mig ganska bra igenom detta. Tack ni fina för att ni funnits för mig<3

När jag fick Tilea och kunde känna sann glädje över mina barn utan att svartmåla min glädje med tankar om att det kommer hända mina barn något så förstod jag att det jag kännt inte var normalt. Visst finns det fortfarande saker som jag tänker, knner och gör som inte verkar helt normalt men så kommer det nog alltid vara.
Så att inte ha mina barn hos mig dygnet runt är ett stort steg som jag kanske egentligen inte är riktigt redo att ta men har inte direkt något val utan det är bara att kämpa på. Hoppas jag lyckats få någon att förstå lite mer om varför jag är som jag är med mina barn och om där är någon som känner igen sig i det som jag skriver så är mitt råd till er att prata om det, skäms inte för det är tankar och känslor som man inte kan hjälpa att man har.
Förlåt för det inte så glada inlägget men något roligt har jag att berätta dock.

Idag firar jag och mina fina make 2 år som gifta:)
Det ska vi fira tillsammans med att gå ut och äta och kanske gå på bio och bara ha det mys.

Har varit enormt trött och inte alls på humör nu ett tag så jag har hållt mig för mig själv. Ingen aning om det kanske är att det snart är dax för mig att börja jobba som ligger och spökar i mitt huvud som gör att jag inte kan koppla av och njuta eller om det är något annat fel på mig. På måndag börjar barnen sin inskolning på dagis och 2 veckor efter det är det dax för att återgå till helvetet. Kanske inte är något helvete när jag väl kommer dit och kommer in i allt igen men eftersom det är mitt sista minne av det innan jag gick på mammaledigt för 3 år sen så är det ju den inställningen jag har nu när det är dax igen. Visst är det viktigt för barnen att få börja på dagis och få leka med andra kamrater och utvecklas men shit va jobbigt det är att veta att jag kommer få träffa dem så himla mycket mindre. Känns som jag förlorar mina barn:*( Ja som ni ser så är humöret inte på topp. Idag ska jag och kiddsen följa med mamma och Uffe till göteborg. Ska bli mysigt att komma hemifrån lite och kanske få tankarna på annat håll. Ska försöka hitta lite basgrejor som älsklingarna kan behöva på dagis också ska jag se om jag kan hitta skor och gummistövlar till Tilea. Lilla sötnosen promenerar ju för fullt nu så då är det väl på tiden att det investeras i skor, dock inte den lättaste uppgiften eftersom typ ingen affär verkar ha hennes storlek och 3 storlekar för stora funkar ju inte. Någon som har något bra förslag om var man kan hitta skor och gummistövlar i str.19?

Sitter och fikar frukost med mina små älsklingar medans bilen får nya däck. Tyra sprallar runt och "hittar" glass överallt till lillasyster, vilken fantasi hon börjar få:)

Så har vi äntligen fått telefoni och bredband levererat till huset så nu kan jag båda tjata i telefon och börja blogga igen.
Att blogga från en Iphone är inge hit kan jag säga, började ett par gånger med ett inlägg men publicerade inget för det tog sån tid...bättre med tangenter att trycka på.
Ja eftersom det är evigheter sen jag bloggade så tänker jag inte sitta och skriva om allt som hänt sen sist utan jag sammanfattar det lite fint med att vi har kommit i ordning i huset, trivs som fisken i vattnet, har haft en underbar semester med Daniel och har redan hittat goa vänner i grannarna snett över.

Min tanke var att bjussa på lite bilder från vårt nya hus men då vår nya fina kamera visade en mindre trevlig sida så fick vi lämna in honom på servis. Min gamla goding ligger nu på laddning så min tanke är att jag ska fota så fort den är färdigladdad och sen slänga in ett inlägg fyllt med bilder.

Ville mest berätta för världen att jag är tillbaka som bloggare så fortsätt besöka min blogg och det uppsakkats alltid med ett litet avtryck i kommentarsfältet;)

Som jag tidigare nämnt så är jag en buzzador. Och denna gången har jag haft förmånen att få prova på
Non-Sticks systerserie Supreme Steel men funktionen är densamma med dubbla värmeresistenta handtag på lock och kärl. Handtagen fixerar locket så att du inte behöver hålla i locket utan endast handtagen för att slå av kokvatten. Smidigt eller hur?
Efter att ha använt dessa produkter kan jag helt ärligt säga att jag är förälskad!!
Dom är snygga, lätta och praktiska att använda. De är även lätta att rengöra.
Så min tanke är att jag ska ta mig råd och köpa de andra produkterna i serien också så att jag har fler storlekar att välja på.
Givetvis så vill ju inte datorn sammarbeta med mig och lädda upp mina bilder men om ni är mer nyfikna så kan ni klicka på länken. http://www.youtube.com/watch?v=GVPWEgXc2FY&feature=player_embedded