Tilea Lexie Sofie
Det är namnen som vår älskade lilla dotter ska få nu när hon tittat ut.
Det var på Kristi Himmelfärdsdag som hon bestämde sig för att nu är det dax.
Klockan var halv 7 på morgonen när jag kände att det var dax att springa och morgonkissa. Plötsligt så släppte den där omtalade slemproppen (som jag knappt trott existerade eftersom jag inte märkte det med Tyra) och jag blev ganska chockad. Dock vet man ju nu efter ett antal timmar på Familjeliv att den kan släppa ett par veckor innan det är dax så det var ju inte direkt något att hurra för. Dock märkte jag väldigt snart att det började sippra fostervatten. Urk urk urk jag som hatar kladdiga saker. Trodde ju att det skulle säga splash denna gången också så att det var avklarat men nope det kom lite hela tiden och jag gick bara och beklagade mig för Daniel om hur äckligt det var. Hans förslag var att vi skulle ta en familjepromenad så att det kanske kom igång men det dissade jag ganska snart eftersom jag knappt kunde röra mig utan att det kändes som jag pinkade på mig. Värkarna började komma så smått typ efter någon timme men då kom med ca en halvtimmes mellanrum och min make med det stora tålamodet sa hela tiden åhh nu dog dom ju ut säkert inte dax idag heller. Hmm behöver jag förklara att han var inte hemma när jag gick med värkar med Tyra utan han kom hem från jobb när det var ganska tätt mellan dom. Försökte förklara att HALLÅ dom kommer INTE med 3 minuters mellanrum från start och skulle dom göra det så ska inte vi sitta kvar här hemma i lugn och ro. Jag ringde och förvarnade mamma att dom skulle nog inte lämna landet idag för det kundes behöva lite barnvakt hemma hos oss. Jag la mig och läste och värkarna kom tätare och tätare. Jag ringde förlossningen och fick då till svar att jag skulle höra av mig om dom blev tätta och regelbundna annars skulle jag ringa innan 13.45 för då hade dom skiftbyte och jag skulle få komma in på kontroll på eftermiddagen eftersom vattnen sipprade hela tiden. När jag hade fått Tyra att somna i vår säng fick jag ringa från min mobil till Daniels för att få hjälp upp ur sängen då han befann sig i vardagsrummet. Han sa att kom ut och sitt hos mig så fixar vi detta tillsammans. Lätt för någon att säga som kolla på tv och jag fick sitta med det onda. Dom började komma tätare och tätare och vi började klocka dom på nätet. Det var i snitt 5-6 minuter mellan och dom varade ca 1-1½ minut så vi bestämde oss för att nu var det nog dax att börja tänka på att åka in. Mamma och Uffe kom och vi begav oss in till stan. Dock blev det en sväng in om McDonalds för att äta 2 cheeseburgare så vi fick lite energi. Hmm min Yogatränare skulle blivit så stolt...hon som rekomenderade quinoa och sånt skit. Nä riktig mat ska det vara:)
Men nu började det bli bråttom, värkarna kom riktigt tätt och gjorde sååå ont. Shit det där hade jag förträng på dessa 17 månader. Nu måste man ju dessutom parkera i parkeringshuset och gå stora ingången in för att komma till förlossningen. Vems dumma ide nu det var. Fick stanna hur många gånger som helst och jag kände hur folk kollade. Vid entren satte Daniel mig i en rullstol så det gick lite fortare och väl uppe på förlossningen blev vi inskickade på rum direkt. Ni kan aldrig gissa vilket rum...Jo rum nummer 15 med havsutsikt....samma rum som Tyra kom till världen i och som jag tjattat om hela graviditeten om att jag ville föda mitt andra barn i.
Vi fick en helt underbar barnmorska som kollade kurvan och sen undersökte mig. Öppen 4 cm precis som när jag kom in med Tyra. Jag sa direkt att jag vill vill vill ha ryggmärgsbedövning och det var helt ok, jag skulle bara säga till när jag ville ha den...svaret blev NU. Sagt och gjort det kallades på läkare och började förberedas. Dock fick jag veta att om jag inte tog ryggmärgsbedövning så skulle bebisen komma NU för så mogen var jag. Det bytades personal men dom vågade inte röra mig alls innan läkaren kom och hann sätta ryggmärgsbedövningen för då skulle jag inte hinna få den. Men bestämd som jag e så skulle jag verkligen ha den. Det kändes superskönt när den började hjälpa och jag kände mig som en människa igen. Satt en stund på pilatesboll men fick hoppa upp i sängen igen efter en stund. Bebben fick en elektrod på huvudet och lustgasen ökades. Jag hade en barnmorskestuderande hos mig hela tiden som var kanon. Hon vågade inte lämna rummet för så nära var det. Mitt i allt så frågade jag vad klockan var och då fick jag motfrågan om jag skulle med tåget. Nope men den första barnmorskan vi träffat hade sagt att vid 4 hade säkert bebben kommit. Dom kollade på klockan och hon var då 15.30...tja innan 4 trodde dom nog inte. Det tryckte på mer och mer och den studerande lyfte på mitt ben för att kolla. Dock la hon ner det väldigt snabbt igen och kastade sig på klockan efter den andra personalen för nu var det dax. Första krystvärken kom och ut kom bebbens huvud och axlarna var på väg. Personalen höll emot allt vad dom kunde och jag skrek. Andas som vanligt blev jag tillsagd men dock inte så lätt. AJ AJ så ont det där gör. Krystvärk nr 2 kom och då var hon ute. MAssor med mrökt hår och alldeles mörkblå var hon och alldeles underbar. Klockan var 15.49 när hon gjorde entre:) Inte för att jag är bra på att passa tider annars men när jag föder barn så ser jag till att det ska vara i tid:)
Vårt andra lilla underverk vägde 3665g och var 50 cm lång.
Hon är precis lika underbar som sin storasyster och jag är kär igen<3
Det var på Kristi Himmelfärdsdag som hon bestämde sig för att nu är det dax.
Klockan var halv 7 på morgonen när jag kände att det var dax att springa och morgonkissa. Plötsligt så släppte den där omtalade slemproppen (som jag knappt trott existerade eftersom jag inte märkte det med Tyra) och jag blev ganska chockad. Dock vet man ju nu efter ett antal timmar på Familjeliv att den kan släppa ett par veckor innan det är dax så det var ju inte direkt något att hurra för. Dock märkte jag väldigt snart att det började sippra fostervatten. Urk urk urk jag som hatar kladdiga saker. Trodde ju att det skulle säga splash denna gången också så att det var avklarat men nope det kom lite hela tiden och jag gick bara och beklagade mig för Daniel om hur äckligt det var. Hans förslag var att vi skulle ta en familjepromenad så att det kanske kom igång men det dissade jag ganska snart eftersom jag knappt kunde röra mig utan att det kändes som jag pinkade på mig. Värkarna började komma så smått typ efter någon timme men då kom med ca en halvtimmes mellanrum och min make med det stora tålamodet sa hela tiden åhh nu dog dom ju ut säkert inte dax idag heller. Hmm behöver jag förklara att han var inte hemma när jag gick med värkar med Tyra utan han kom hem från jobb när det var ganska tätt mellan dom. Försökte förklara att HALLÅ dom kommer INTE med 3 minuters mellanrum från start och skulle dom göra det så ska inte vi sitta kvar här hemma i lugn och ro. Jag ringde och förvarnade mamma att dom skulle nog inte lämna landet idag för det kundes behöva lite barnvakt hemma hos oss. Jag la mig och läste och värkarna kom tätare och tätare. Jag ringde förlossningen och fick då till svar att jag skulle höra av mig om dom blev tätta och regelbundna annars skulle jag ringa innan 13.45 för då hade dom skiftbyte och jag skulle få komma in på kontroll på eftermiddagen eftersom vattnen sipprade hela tiden. När jag hade fått Tyra att somna i vår säng fick jag ringa från min mobil till Daniels för att få hjälp upp ur sängen då han befann sig i vardagsrummet. Han sa att kom ut och sitt hos mig så fixar vi detta tillsammans. Lätt för någon att säga som kolla på tv och jag fick sitta med det onda. Dom började komma tätare och tätare och vi började klocka dom på nätet. Det var i snitt 5-6 minuter mellan och dom varade ca 1-1½ minut så vi bestämde oss för att nu var det nog dax att börja tänka på att åka in. Mamma och Uffe kom och vi begav oss in till stan. Dock blev det en sväng in om McDonalds för att äta 2 cheeseburgare så vi fick lite energi. Hmm min Yogatränare skulle blivit så stolt...hon som rekomenderade quinoa och sånt skit. Nä riktig mat ska det vara:)
Men nu började det bli bråttom, värkarna kom riktigt tätt och gjorde sååå ont. Shit det där hade jag förträng på dessa 17 månader. Nu måste man ju dessutom parkera i parkeringshuset och gå stora ingången in för att komma till förlossningen. Vems dumma ide nu det var. Fick stanna hur många gånger som helst och jag kände hur folk kollade. Vid entren satte Daniel mig i en rullstol så det gick lite fortare och väl uppe på förlossningen blev vi inskickade på rum direkt. Ni kan aldrig gissa vilket rum...Jo rum nummer 15 med havsutsikt....samma rum som Tyra kom till världen i och som jag tjattat om hela graviditeten om att jag ville föda mitt andra barn i.
Vi fick en helt underbar barnmorska som kollade kurvan och sen undersökte mig. Öppen 4 cm precis som när jag kom in med Tyra. Jag sa direkt att jag vill vill vill ha ryggmärgsbedövning och det var helt ok, jag skulle bara säga till när jag ville ha den...svaret blev NU. Sagt och gjort det kallades på läkare och började förberedas. Dock fick jag veta att om jag inte tog ryggmärgsbedövning så skulle bebisen komma NU för så mogen var jag. Det bytades personal men dom vågade inte röra mig alls innan läkaren kom och hann sätta ryggmärgsbedövningen för då skulle jag inte hinna få den. Men bestämd som jag e så skulle jag verkligen ha den. Det kändes superskönt när den började hjälpa och jag kände mig som en människa igen. Satt en stund på pilatesboll men fick hoppa upp i sängen igen efter en stund. Bebben fick en elektrod på huvudet och lustgasen ökades. Jag hade en barnmorskestuderande hos mig hela tiden som var kanon. Hon vågade inte lämna rummet för så nära var det. Mitt i allt så frågade jag vad klockan var och då fick jag motfrågan om jag skulle med tåget. Nope men den första barnmorskan vi träffat hade sagt att vid 4 hade säkert bebben kommit. Dom kollade på klockan och hon var då 15.30...tja innan 4 trodde dom nog inte. Det tryckte på mer och mer och den studerande lyfte på mitt ben för att kolla. Dock la hon ner det väldigt snabbt igen och kastade sig på klockan efter den andra personalen för nu var det dax. Första krystvärken kom och ut kom bebbens huvud och axlarna var på väg. Personalen höll emot allt vad dom kunde och jag skrek. Andas som vanligt blev jag tillsagd men dock inte så lätt. AJ AJ så ont det där gör. Krystvärk nr 2 kom och då var hon ute. MAssor med mrökt hår och alldeles mörkblå var hon och alldeles underbar. Klockan var 15.49 när hon gjorde entre:) Inte för att jag är bra på att passa tider annars men när jag föder barn så ser jag till att det ska vara i tid:)
Vårt andra lilla underverk vägde 3665g och var 50 cm lång.
Hon är precis lika underbar som sin storasyster och jag är kär igen<3
