Wow tro det eller ej
Herre min gud så pigg man kan vara när man är van vid att sova sjukt lite och sen helt plötsligt så får man en natt med bra sömn. Ärligt så är jag så pigg så jag är lite rastlös. I vanliga fall så brukar jag falla ihop på soffan så fort barnen sover och sen sover jag bort all min ensamtid, men nu är jag så pigg så jag känner inget behov av att vila. Så vad har då gjorts annorlunda denna natten?
Jo jag gick och la mig redan 20,10 igår kväll. Somnade skönt på spikmattan och sov där en timme. Sen tog jag bort spikmattan och la mig till rätta och fick sova till 23,20 innan Tilea vaknade.
Jag buffade henne på rumpan och klappade henne över ryggen medans jag sa Godnatt godnatt soooov såååå gooottt. Kan säga att lilloppan som är van vid att få komma upp var vansinig på mamma och inte nog med det, kärringen hade ju tagit hennes napp också. Japp så hemsk är jag så jag bestämde igår för att få Tilea att sova utan napp. För även de nätter då hon inte vill gå upp typ vid 3-4 så får vi springa in och ge henne nappen ungefär kanske 10 gånger. Och jag kan säga att dessa 10 gånger känns i kroppen när man hela tiden blir väckt och blir orolig för tänk om hon inte vill somna om. I alla fall så somnade hon efter 30 minuters gråt och gnäll (låååånga 30 minuter om man bara vill ta upp och trösta sin lilla). Och sen sov hon tills klockan var 3,20 inatt och då var det samma igen fast denna gången var hon envis och var ledsen i 40 minuter. Sen nästa gång hon vaknade var klockan 6,45 och det var dax att gå upp. Jag ska tillägga att jag var hos henne hela tiden och klappade henne på ryggen och buffade på rumpan, först när jag märkte att hon var lugn och bara snyfftade och kopplade av i kroppen gick jag ut ur rummet. Sen så fort jag hörde att hennes gråt började gå uppåt igen så var jag hos henne och gjorde samma sak.
Visst det låter kanske grymt att inte ta upp henne och trösta men när man får sova så lite som vi fått göra de sista månaderna så blir man desperat efter lösningar som kan få det att funka för en. Man får bita ihop och tänka att man gör det för hela familjens skull. Och som sagt så lämnar jag ju inte henne ensam utan finns där hela tiden.
Ni som känner till Anna Wahlgren ser kanske att jag blivit inspirerad av hennes Sova-hela-natten-metoden men att jag hoppar över de grymma bitarna och att lägga min älskling på mage. Jag har valt de bitar från metoden som jag känner känns rätt för mig och kommer fortsätta kämpa tills vi får sova för som det varit nu så känns det som jag går under snart.
Så kanske är jag snart den glada person som jag vill vara och kan slänga in roliga uppåt-inlägg i bloggen igen;)
Så länge så tackar jag för mig och skriver så fort jag har energi i kroppen igen.
Jo jag gick och la mig redan 20,10 igår kväll. Somnade skönt på spikmattan och sov där en timme. Sen tog jag bort spikmattan och la mig till rätta och fick sova till 23,20 innan Tilea vaknade.
Jag buffade henne på rumpan och klappade henne över ryggen medans jag sa Godnatt godnatt soooov såååå gooottt. Kan säga att lilloppan som är van vid att få komma upp var vansinig på mamma och inte nog med det, kärringen hade ju tagit hennes napp också. Japp så hemsk är jag så jag bestämde igår för att få Tilea att sova utan napp. För även de nätter då hon inte vill gå upp typ vid 3-4 så får vi springa in och ge henne nappen ungefär kanske 10 gånger. Och jag kan säga att dessa 10 gånger känns i kroppen när man hela tiden blir väckt och blir orolig för tänk om hon inte vill somna om. I alla fall så somnade hon efter 30 minuters gråt och gnäll (låååånga 30 minuter om man bara vill ta upp och trösta sin lilla). Och sen sov hon tills klockan var 3,20 inatt och då var det samma igen fast denna gången var hon envis och var ledsen i 40 minuter. Sen nästa gång hon vaknade var klockan 6,45 och det var dax att gå upp. Jag ska tillägga att jag var hos henne hela tiden och klappade henne på ryggen och buffade på rumpan, först när jag märkte att hon var lugn och bara snyfftade och kopplade av i kroppen gick jag ut ur rummet. Sen så fort jag hörde att hennes gråt började gå uppåt igen så var jag hos henne och gjorde samma sak.
Visst det låter kanske grymt att inte ta upp henne och trösta men när man får sova så lite som vi fått göra de sista månaderna så blir man desperat efter lösningar som kan få det att funka för en. Man får bita ihop och tänka att man gör det för hela familjens skull. Och som sagt så lämnar jag ju inte henne ensam utan finns där hela tiden.
Ni som känner till Anna Wahlgren ser kanske att jag blivit inspirerad av hennes Sova-hela-natten-metoden men att jag hoppar över de grymma bitarna och att lägga min älskling på mage. Jag har valt de bitar från metoden som jag känner känns rätt för mig och kommer fortsätta kämpa tills vi får sova för som det varit nu så känns det som jag går under snart.
Så kanske är jag snart den glada person som jag vill vara och kan slänga in roliga uppåt-inlägg i bloggen igen;)
Så länge så tackar jag för mig och skriver så fort jag har energi i kroppen igen.
