Varför alltid jag??
Igenom mitt liv så går där en röd tråd av att jag alltid blir en j*vla hackkyckling. Jag vet faktiskt inte varför för jag gör mitt bästa för att vara en relativt bra människa. Jag brukar faktiskt inte vara elak och gör mitt bästa för att vara glad utåt.
Visst jag är männsklig och inget jäkla helgon så jag har mina dåliga dagar jag också.
Som ni säkert märkt är jag en väldigt osäker person men försöker jobba på det..men det funkar liksom inte. Ett steg fram och två steg bak.
Och som ni vet så ville jag inte alls gå tillbaka till mitt jobb och arbeta där, trivdes inte alls. Men vi behöver pengarna och det är liksom inte det lättaste att hitta ett nytt jobb. Trivs bra med mina arbetskamrater men redan efter dessa veckorna så är jag chefens hackkyckling trotts att jag inte gjort något.
Förra veckan kom han ut när jag jobbade och berättade att min prestation var katastrofal. Han hade statistik med sig och jämförde mig med människor som har minst 3 års mer erfarenhet än vad jag har. Han hade även statistik på en avdelning där jag endast jobbat typ max 2 timmar sen jag kom tillbaka och visade att där var jag absolut sämst. På min avdelning var det dock dom som vara sämre än mig....jippi för det eller??
Hallå jag gör mitt bästa och kämpar på för att komma in i det igen men det är tungt och vi är jämnt förkylda här hemma, kiddsen sover inte som dom ska plus att jag kämpar på med allt annat...men nä som vanligt så är man aldrig bra nog!!
Sen i lördags så var vi på workshop med jobbet och alla skulle arbeta med sina grupper och sina chefer...men min kom fram, skrattade och sa lite lustigt att han hade bytt bort mig till en annan grupp så han slapp ha mig i sin grupp. Så japp, jag och en annan fick sätta oss i en helt annan grupp och jobba med dom.
Vad är det för fel på mig eftersom han redan så tydligt avskyr mig?? Ska jag liksom behöva stå ut med att vara tvungen att gå med magont när jag går till jobbet nu i all evighet eftersom jag inte har någon chans att byta jobb??
Sen känns det absolut inte bättre av att båda barnen varit sjuka nu sen i fredags och jag behövt vabba 4 dagar än så länge...känner på mig att jag kommer få skit för det också av honom.
Åhhh önskar jag bara hade mer skin på näsan så jag vågade stå upp för mig själv, eller ännu bättre vann några miljoner och kunde sluta på mitt jobb och utbilda mig och jobba med det jag vill istället.
Så ja...sitter här och undrar, varför jag????? Står det HATA mig i pannan på mig?
Visst jag är männsklig och inget jäkla helgon så jag har mina dåliga dagar jag också.
Som ni säkert märkt är jag en väldigt osäker person men försöker jobba på det..men det funkar liksom inte. Ett steg fram och två steg bak.
Och som ni vet så ville jag inte alls gå tillbaka till mitt jobb och arbeta där, trivdes inte alls. Men vi behöver pengarna och det är liksom inte det lättaste att hitta ett nytt jobb. Trivs bra med mina arbetskamrater men redan efter dessa veckorna så är jag chefens hackkyckling trotts att jag inte gjort något.
Förra veckan kom han ut när jag jobbade och berättade att min prestation var katastrofal. Han hade statistik med sig och jämförde mig med människor som har minst 3 års mer erfarenhet än vad jag har. Han hade även statistik på en avdelning där jag endast jobbat typ max 2 timmar sen jag kom tillbaka och visade att där var jag absolut sämst. På min avdelning var det dock dom som vara sämre än mig....jippi för det eller??
Hallå jag gör mitt bästa och kämpar på för att komma in i det igen men det är tungt och vi är jämnt förkylda här hemma, kiddsen sover inte som dom ska plus att jag kämpar på med allt annat...men nä som vanligt så är man aldrig bra nog!!
Sen i lördags så var vi på workshop med jobbet och alla skulle arbeta med sina grupper och sina chefer...men min kom fram, skrattade och sa lite lustigt att han hade bytt bort mig till en annan grupp så han slapp ha mig i sin grupp. Så japp, jag och en annan fick sätta oss i en helt annan grupp och jobba med dom.
Vad är det för fel på mig eftersom han redan så tydligt avskyr mig?? Ska jag liksom behöva stå ut med att vara tvungen att gå med magont när jag går till jobbet nu i all evighet eftersom jag inte har någon chans att byta jobb??
Sen känns det absolut inte bättre av att båda barnen varit sjuka nu sen i fredags och jag behövt vabba 4 dagar än så länge...känner på mig att jag kommer få skit för det också av honom.
Åhhh önskar jag bara hade mer skin på näsan så jag vågade stå upp för mig själv, eller ännu bättre vann några miljoner och kunde sluta på mitt jobb och utbilda mig och jobba med det jag vill istället.
Så ja...sitter här och undrar, varför jag????? Står det HATA mig i pannan på mig?
