ViPerssons

(¯`°•.¸♥ 2013 ♥¸.•°´¯)

Så trött på mig själv

Publicerad 2012-11-18 22:26:04 i

Är det inte meningen att jag ska få ha ett husdjur eller vad? Inget normalt iallafall.
Blir så ledsen för allt jag gör blir bara fel:-(
Först skaffade jag min lilla kanin..den HATADE mig!!!! Hon fick flytta till en gård i Ekeby och har det jättebra där, har fortfarande kontakt med tjejen som har henne.
Sen skaffade vi då Jonni.
I annonsen så stod det att han var en kattunge som dom räddat uteifrån och var ca 16 veckor och gjort enorma framsteg och var så go bla bla bla.
Vi var och kollade på honom och hans bror och den andra fräste och hade sig och Jonni verkade jämfört med honom normal och framåt. Tjo ko. Han ligger under sängen hela dagarna tills barnen gått och lagt sig. Sen kommer han fram men man får inte komma i närheten av honom för då fräser han, han attackerar Daniels fötter ibland, han kan äta från handen men det är också allt.
Allt jag söker är en myskatt.
Att vi tog emot Jonni var för att jag ville göra en god sak och jag trodde inte att en kattunge kunde vara så skygg när dom hade haft den inne och ansåg honom som nästan tam. För i min värld är han inte det.
Det är svårt att tycka om en katt som man aldrig ser:(
Varför varför varför blir det alltid fel med mig??

Kommentarer

Postat av: Emma

Publicerad 2012-11-18 22:48:52

För det första Sofie, så vet man aldrig hur saker artar sig. Helt omöjligt att se in i tiden. Och för det andra... Du är så impulsiv!!! Det är bra att ha is i magen ibland....


Men det innebär ju inte att Jonni inte kommer bli tam! Är nog svårt med en så skygg katt och två små barn. Ge det lite mer tid, men går det inte så går det ju inte. Stackaren är antagligen livrädd och ni måste bygga upp förtroende med honom. Claes befattar sig inte med barnen. Han undviker dom så mycket han kan så det är nog normalt Sofie.

Kram

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela