ViPerssons

Åhh va kul det är att faktiskt vara tillbaka i bloggandet lite igen. Det är så mycket som jag vill dokumetera som händer i våra liv.
Jag kan inte förstå att tiden gått så fort. Tyra blev 13 månader i måndags, imorgon är det 5 veckor tills vi får nycklarna till vårt egna hus, om 121 dagar är det beräknad födelse för lille parvlen i magen, om 9 dagar så har jag och Daniel varit gifta i 5 månader...ja ni ser själva att shit vad saker och ting händer.

Tyra genomgår nu sin första trottsålder. Snacka om att humöret kan skifta när lilla fröken bestämt sig för en sak som inte riktigt godkänns av föräldrarna. Men som tur är så är hon oftast sitt goa charmiga jag. Och när de små hornen växer ut på henne så försöker jag tänka att det är hon mår sämst av hur hon har det just nu. Hon vill ju så mycket och är mitt i en utvecklingsfas. Men det är inte alltid lätt att vara förälder och veta ifall man gör rätt eller fel. Tror att mycket kommer ändras när vi får huset så att vi kan vara ute mycket i trädgården. Det ska ju handlas en del saker så att hon har att göra nu när jag inte är den mest rörliga personen som finns. En gungställning, sandlåda och lilla studsmattan kommer passa lilla fröken perfekt. Sen har vi ju en söt liten lekstuga i trädgården som vår lilla prinsessa kan leka i. Hennes rum ska också fixas så det blir ett perfekt litet lekrum där vi kan spendera dagarna.
Åhhh nu när det är så nära så längtar jag massor tills det faktiskt är vårt vårt vårt.
Tror inte jag är ensam om att längta för just nu är planeringen till huset allt jag och Daniel pratar om. Färgval, kakel, klinkers, badkar, möblering mm ja det är samtalsämnena. 

Men det är faktiskt positivt att ha så mycket att tänka på för jag hinner knappt tänka på att vårt andra barn snart ska komma med storken. Shit 121 dagar är ju ingenting egentligen, sen har vi vårt lilla knyte i famnen och Tyrisen är storasyster...eller ja om jag inte går över som jag gjorde med Tyra. Fast denna gången är jag nästan helt inställd på att göra det för sist var det verkligen pest och pina att behöva traska runt och bara vänta, känna och vänta lite till. Då trodde jag ju verkligen att bebben skulle komma tidigare så redan i oktober började jag förbereda Daniel på att NU kan den nog komma när som helst men nä 11 dagar efter BF kom hon. Men den som väntar på något gott.....
Så denna gången satsar vi på att någon gång runt Daniels födelsedag kommer denna plutt att titta ut. Maj känns som en perfekt månad att få barn i. Det brukar vara lagom varmt och det brukar vara riktigt grönt och fint vilket nästan alltid gör mig på bra humör. Ihhh blir på bra humör bara av att tänka på det:-)
 
Nä nu när jag ändå känner denna glädjeströmmen så ska jag passa på att göra lite nytta. Tyra vilar till tonerna av Rod Stewart (inte mammans val av musik) så nu ska jag undanröja bevisen på hur det kan se ut när vi två är ensamma hemma:-)