Har pluggat hela dagen så nu har jag träningsvärk i hjärnan. Men shiit va sköt det är när man blir klar med något och slipper den där lilla klumpen i magen. Mina pauser idag har varit kisspaus, lunchpaus, facebookpauser och några 30-sekunder dansfester haha
Hihi jag brukar inte vara fåfängd men jag har precis gått rundor här hemma med mitt löshår isatt och beklagat mig om att jag vill ha långt hår igen. Kommer ju att ta år innan det blir långt igen. Väx väx väx!!
Finns det någon som helst rättvisa att ett barn ska förlora sitt liv alldeles för tidigt? Igår hände en fruktansvärd olycka där en bekant förlorade sin lille snart 4-åriga son:*( Hela dagen har detta funnits i mina tankar och jag vet inte hur många gånger jag har pussat och kramat tjejerna. Har haft tända ljus hela dagen till minne av lille T och för hans familj. Orättvist, fruktansvärt, hemskt, ja detta är bara några få ord som kan beskriva det som hänt!!! Ser ingen mening med det!!
Äntligen är det dax för den efterlängtade semestern!!
Väskorna är packade, huset städat och husvakt fixad. Känns tryggt att veta att här bor någon och har koll på vårt lilla palats:)
Prinsessorna sover lite middag redan för om 2 timmar så drar vi och då vill man inte ha några gnällrumpor.
Känslan att lämna blåst och kyla och att faktiskt ha en väska med sommarkläder (många reafynd;)) och massor av bikinis är super! Här ska njutas till max=)
Så nä bloggisen jag kommer inte sakna dig allt för mycket. Kommer uppdatering när vi kommer hem.
Ha en najs kall vecka så ska vi tanka solsken för hela hösten/vintern.
Just nu fixar jag inte alla känslor, tankar och all annan skit i mitt huvud. Är ruggigt låg och ojämn i mitt humör och vet inte alls hur jag ska hantera det. Märker att folk runt omkring mig tycker att jag är tråkig och drar sig undan men jag vet ärligt talat inte hur jag ska kontrollera mig själv.
Skulle kunna tänka mig att gå i ide ett tag eller bara bete mig som ett barn och gråta, skrika och slåss.
Mitt förra inlägg var kanske lite luddigt och deppigt men jag var tvungen och skriva av mig men kunde inte skriva för mycket då många inblandade inte blivit informerade och jag inte kände att någon förtjänar att få ett dåliigt besked via min blogg. Men nu när typ alla vet så kan jag skriva av mig på riktigt.
I söndags förlorade vi en fin vän. En av min mans bästa vänner somnade på natten men vaknade aldrig på morgonen :*( En man på 35 år som bara försvinner sådär. Tårarna rinner bara jag skriver om det för det är verkligen så hemskt. Han var typ världens snällaste, alltid glad, rolig och alltid sig själv. Han var unik...ja han var bara Mattias Björkman liksom. Saknaden och sorgen är stor och jag tror aldrig att någon av oss kommer att acceptera det som hänt. Förstår ingen mening varför en ung, fin människa ska försvinna. Vila i frid Björkman, vi saknar dig!!!
Nä bara så himla slö!! Pallar nada! Inget gott hemma till middag och energin finns inte för att fixa något heller. Pizzerian är jag inte sugen på utan jag skulle kunna dö för att få bli bjuden på middag:) någon som är sugen på att få Perssonfamiljen på besök *blink blink* Tänk att bli bortakämd med att sätta sig vid dukat bord och bara hugga in:) (drömmer mig bort) Nä dax att dra filten ur örat och bli mamma/fru igen, sluta drömma och ta tag i middagen.
Vad händer när jag når min målvikt/drömvikt? Blir jag automatiskt lycklig då? Kommer alla vilja umgås med mig då? Kommer allt bli perfekt då? Egentligen tror jag att jag kanske borde skaffa mig en lifecoach och ändra lite i knoppen istället för nå min skinnyvikt.
