Fredagsbabbel
Jag har verkligen fått skrivkramp i hjärnan. Vet aldrig vad jag ska skriva längre.
Det är inte så att det inte händer något i mitt liv så att jag inte har något att skriva om, utan jag vet bara inte hur jag ska formulera mig längre.
Jaja jag gör ett försök och ser om jag kan få ihop något inlägg som jag kan publicera.
Det är ju då fredag idag och Tyra är hemma från dagis. Härligt att inte ha några tider att passa och bara ha bussloppan hemma. Hon har många järn i elden hela tiden och är ÖVERALLT så här ser jämt ut som ett bombnedslag. Men kul har hon i alla fall.
Senaste "innegrejen" här på Nypongatan är att "ippa". Tyra klipper och klipper och klipper så jag har små mini bitar papper ÖVERALLT i köket. Men hon älskar det och sitter helt koncentrerad:) så ja ongen kan faktiskt sitta still:)
Även Tilea blir lite gladare när Tyra är hemma. Tröttare dock men man märker att hon gillar det.
Dock är lilloppan sjuk igen:( Feber som pendlar mellan 38,5-40 grader. Var hos doktorn i förrgår och igår men proverna vissar i alla fall inga bakterier så vi får hoppas att det bara är ett virus eller tänder på g.
Så vad står då på programet idag?
Jo vi ska ner och handla lite på Maxi (ovanligt va;)) för ikväll ska vi bjuda mamma och Uffe på 3-rätters middag.
Det blir....
Förrätt: Grillad polenta med stekt sparris, pesto och hyvlad parmesanost
Huvudrätt: Fyllda paprikor med grönsallad, nybakat bröd och tzatziki
Efterrätt: Vaniljpannacotta med mango och kiwipuré
Hoppas verkligen det kommer smaka gott.
Sen ska vi väl hinna med en del bus också:)
För det e mina tjejer bra på.
F*n hjärnkrampen fortsätter så jag nöjer mig lite snabbt med detta korta ointressanta inlägget och tror jag ska passa på att lägga mig en stund på spikmattan nu medans barnen vilar förrmiddag.
Tror jag behöver komma i harmon i mitt liv. Har en liten neråt-period där min redan dåliga självkänsla faktiskt är sämre än den brukar.
Skulle behöva lite jävla anamma för att klara allt jag vill.
Jag vet att där inte finns någon som är perfekt men man har ju sin egen bild av vad som är perfekt och jag är lååångt ifrån min egna perfekt bild. Och fast jag är 28 år och borde veta bättre så inbillar jag mig att folk runt omkring skulle tycka bättre om mig om jag var annorlunda. Jaja nog om det nu. Spikmattan kallar.
Trevlig helg gott folk.
